Jonas SO blogg

Järnåldern Från 500-talet f.Kr. – då  järnåldern  började – försämrades klimatet. Det blev kyligt och regnigt. Det var vår tids klimat som började råda. Men förändringen gick långsamt, kanske omärkligt under några hundra år. Vindruvorna mognade inte längre. Till slut var vintern så kall, att djuren måste få fähus som skydd. Löv och hö lades upp i förråd. Boningshusen gjordes varmare och med eldstad. Det blev nödvändigt att ha får, för av ullen gjordes de varma kläderna. Havre och råg gick bättre att odla än vete. Det blev viktigt att sköta jorden väl. En del odlades, på en annan skördades hö, en tredje del blev betesmark. Troligen började man nu ta vara på gödsel från djuren. Så sköttes jordbruket ända till slutet av 1800-talet – för hundratjugo år sedan. Handel och härjningar Fynden i gravarna från början av järnåldern är enkla och få till antalet. Men från senare järnålderstid har vi flera fynd. Handeln med  kejsartidens Rom  förde in vackra föremål av guld och brons t

Bronsåldern Bronsåldern  mellan år 1700 och 500 f.Kr. var en rik tid i vår historia (3700 år sedan till 2500 år sedan). Redan tidigare hade den första bronsen kommit till  Sverige  från länderna vid Donau – kanske med det invandrande båtyxfolket . "Båtyxefolkets" yxor ser ut som båtar, därav namnet!  Brons framställdes genom att man blandade koppar med tio procent tenn. När man blandar dessa två metaller (koppar och tenn) som båda är väldigt mjuka så får man en blandning som är mycket hårdare. Man kallar en sådan blandning av metaller för en "legering". Bronsen är hård och kan därför inte smidas under en hammare, bara gjutas i en form. Bronsen köptes från områden i det som i dag är södra Europa och senare från de  Brittiska öarna . Som alltid var  Danmark  vår "bro" till Europa. Den vägen  (från dagens Europa)  kom kunskaper om odling, om sätt att begrava de döda – och nu konsten att gjuta brons.   Yxor av brons Hällristning

Historiska epoker  Stenåldern: Jägarstenåldern Jägarstenåldern innefattar den äldsta och större delen av  stenåldern  (i Europa ca 40 000 - 12 000 år sedan) då människorna levde på jakt, fiske och framförallt som samlande ätbara växter. Under den här delen av stenåldern levde människorna i mindre grupper eller stammar som vandrade mellan olika lokala platser i landskapet och letade efter mat. Befolkningen var glest utspridd över stora områden. Människorna levde i regel i månader utan att se eller höra någon utanför sin egen grupp. Under hela livet träffade man på sin höjd några hundra människor. Männen var nog i regel mer ansvariga för jakten, medan kvinnornas ansvar i första hand var att ta hand om barnen och att samla in ätliga växter i den närmaste omgivningen. Man vet att även kvinnor kunde jaga då man har hittat kvinnogravar med jaktredskap. Redskapen som människorna använde tillverkades av trä, ben och sten (främst flinta och ibland kvarts). Handeln mell