Järnåldern
Från 500-talet f.Kr. – då järnåldern började – försämrades klimatet. Det blev kyligt och regnigt. Det var vår tids klimat som började råda. Men förändringen gick långsamt, kanske omärkligt under några hundra år. Vindruvorna mognade inte längre. Till slut var vintern så kall, att djuren måste få fähus som skydd. Löv och hö lades upp i förråd. Boningshusen gjordes varmare och med eldstad. Det blev nödvändigt att ha får, för av ullen gjordes de varma kläderna. Havre och råg gick bättre att odla än vete.
Från 500-talet f.Kr. – då järnåldern började – försämrades klimatet. Det blev kyligt och regnigt. Det var vår tids klimat som började råda. Men förändringen gick långsamt, kanske omärkligt under några hundra år. Vindruvorna mognade inte längre. Till slut var vintern så kall, att djuren måste få fähus som skydd. Löv och hö lades upp i förråd. Boningshusen gjordes varmare och med eldstad. Det blev nödvändigt att ha får, för av ullen gjordes de varma kläderna. Havre och råg gick bättre att odla än vete.
Det blev
viktigt att sköta jorden väl. En del odlades, på en annan skördades hö, en
tredje del blev betesmark. Troligen började man nu ta vara på gödsel från
djuren. Så sköttes jordbruket ända till slutet av 1800-talet – för hundratjugo
år sedan.
Handel och härjningar
Fynden i
gravarna från början av järnåldern är enkla och få till antalet. Men från
senare järnålderstid har vi flera fynd. Handeln med kejsartidens Rom förde in vackra föremål av guld
och brons till Sverige. Glas kom från Köln – romarnas Colonia (koloni).
Vinskopor och vinsilar tyder på att romerska vanor inte var främmande för våra
förfäder.
I mellersta
och södra Europa pågick folkvandringarna. Även hos oss rådde oro, därom vittnar
de många fornborgarna, till exempel Eketorp på Öland, nu åter uppbyggd. Av
andra fornborgar återstår bara väldiga vallar av sten. En gång stod höga
palissader på murarna. Flera portar ledde in i borgen för att djuren snabbt
skulle hinna undan angriparna. Det var livsviktigt att rädda dem.
Många svenskar flyttade
Från
gårdarna bröt ungt folk upp och skapade nya bosättningar. Det var ofta de barn som inte skulle få ärva gården efter sina föräldrar men som ändå ville ha en egen gård. Dessa nya bosättningar fick ofta namn
på –by och -sta(d). De tillhör våra äldsta ortnamn och är från
folkvandringstiden (år 300 – 400 e. Kr.) : Dalby, Forsby, Märsta(d), Årsta.
Många
upplänningar sökte ny mark. De vandrade norrut och koloniserade Norrlands
kustland och älvdalarna i Hälsingland och Medelpad. De mötte de gamla jägarna
och fiskarna men också norrmän på väg österut.
Frågor
1. När började Järnåldern?
2. Hur förändrades klimatet i början av Järnåldern?
3. Varför blev det vanligare med får under den här tiden?
4. Hur skötte man odlingarna på åkrarna under den här tiden?
5. Vad importerade man för nya föremål (saker)? Var kom dessa i från?
6. Vad är en "fornborg"?
7. Många nya boplatser växte fram på den här tiden. Vilka var det som byggde upp dem?
8. Än i dag kan man känna igen namnen på dessa bosättningar, hur då?
9. Känner du till några sådana namn här i Norrtälje området? (Ortnamn)
Kommentarer
Skicka en kommentar